En tyst viskning
december 7, 2009
Har suttit och kikat igenom gamla bilder,
det är sjukt va tiden går fort, och hur mycket man förändras.
På något sätt kan jag inte låta bli att känna mig sorgsen,
de bästa åren av mitt liv är förbi, och det hände utan att jag ens hann
märka det. Livet tar det bästa ur oss för att lämna oss tomma och ensamma.
Och vi fattar ingenting.
Ibland känns det nästan som om livet rullar förbi mig utan att jag hinner med
det är meningen att man ska ge sig ut i livet och försöka komma på vad man
är bra på, vad man vill göra tills man dör och vem man vill vara.
Det känns lättare sagt än gjort.
jag får nog hålla allt tillbaks det finns ingenting som räcker hjärtat kom aldrig till tals i ett block som bara läcker men ändå du, min vän i livet se hur kvällen brinner opp en enda sak är givet vi är två hjärtan i samma kropp om jag tappar allt igen det är möjligt att det händer det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder men ändå du, min vän i livet se hur sommaren blir höst en enda sak är givet du bär min luft i ditt bröst
// Lars Winnerbäck.
Leave a Reply