Att vara en tönt.
Ja, vart ska man börja.
Jag kan bara tala för mig själv när det kommer till såna saker.
Sättet man får ett glädjerus genom kroppen och hur man vet att det bara är meningslöst.
Kanske är det bara vår känsla för detaljer som ställer till det,
kanske är det bara jag som är som jag brukar.
Det är skönt att få ha en varm famn ibland, det är bra att vara glad ibland.
Kanske har jag tappat allt det där på vägen, jag vet inte. Kanske spelar det ingen roll.
Men att ett korttrick som alltid har fungerat nu blivit avslöjat,
eller helt enkelt bara inte funkar längre, känns onödigt.
och onödigt är det också när du säger saker som ingen annan skulle.
Det är bra att vara annorlunda och minnesvärd.
Men det suger att en blick kan få ett helt ansikte att skina upp.
Ja, men att någon kan köra sin magi fritt på vem som helst och mina trick är helt värdelösa.
(Men på något sätt hade jag redan förstått att meddelandet skulle komma)
För det handlar faktiskt inte alltid om detaljer, snarare om vem som kan öppna en dörr.
Att vara självgod kommer man inte allt för långt på, har jag hört.
Och jag gillar att vara en mes, och det tror jag fler också gillar.
Eller så är dom bara mesar och inte inser det helt enkelt.
Leave a Reply