mars 8, 2009
Jag tycker det är så lustigt.
Ja menar, jag trodde inte det fanns mer att hämta.
Men sen sitter du bara där och ler.
Det är skönt att se dig le.
Det får allt annat att verka lite ljusare också.
För det är där man kan lägga lite på hyllan och bara vara.
Det är någon sort lättnad i det stora hela.
Du ger mig två minuters frihet.
Tack för det.
(Jag skulle behöva det just nu)
Jag skulle behöva Dig just nu.
Jag tror visst jag saknar dig lite. :)
februari 20, 2009
Det känns som om tiden inte räcker till för mig längre.
Jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag borde göra.
Men trots detta får jag ingenting gjort,
jag har svårt att hitta orken.
Jag har gjort massor med jobb ansökningar
och satt allt annat på paus.
Jag saknar alla i ljusdal,
och vill inget hellre än att åka dit. typ nu.
Hela tiden försöker jag tänka över om
jag kan finna någon tid för det.
Men pengarna saknas
och jag vill få igång mitt liv igen..
Jag kan inte fortsätta springa runt här
och lägga allt åt sidan hela tiden.
Det är tamefaan dags att ta sig i kragen tror jag.
februari 9, 2009
De småsakerna växer och
blir en sån där sjukt stor och jobbig grej.
Fan, jag är så jävla arg.
januari 16, 2009
Ibland har jag svårt att förstå mig själv.
Jag undrar liksom hur allt ska kunna gå ihop.
Jag menar, det känns som om det är något som saknas.
Något som jag inte riktigt kan bli hel utan,
jag har verkligen ingen aning om vad det skulle kunna vara.
Det går bra i skolan, jag har massor med vänner,
en familj som älskar mig, tak över huvudet och jag har råd att leva.
Men det är som att något inom mig hela tiden säger att
det inte är tillräckligt.
Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har?
Varför känner jag hela tiden ett stort begär av något mer?
Jag försöker hela tiden hitta nya saker att göra,
nya saker att utmana mig själv med. Kanske är det en del av att vara människa, kanske känner de allra flesta likadant, vad vet jag? Jag vill fortfarande utvecklas inom så mycket,
men tiden tycks inte räcka till. Jag har massor att göra samtidigt som jag känner mig rastlös.
Jag vill så otroligt mycket med mitt liv, jag vill komma någonstans i livet.
Alla mina tankar och idéer känns så oerhört bra först,
sen när man funderat över dem ett tag så, blir de helt plötsligt något jag vet att jag inte kommer att lyckas med.
När det kommer till saker som handlar om skolan eller min framtid tänker jag alltid för mycket.
Varför kan jag inte bara göra det som känns bra och viktigt?
Varför över tänker jag allt sånt?
När det kommer till andra saker brukar jag ju vara duktig på att inte tänka på konsekvenser eller vad som händer efteråt.
Men nu står jag plötsligt här och inbillar mig att jag är inte duktig nog eller att jag kommer att misslyckas.
Jag önskar att jag kunde vara mer impulsiv och övertala mig själv om att ingenting är omöjligt.
För det är det faktiskt inte.
januari 12, 2009
Vem är du?
Jag känner verkligen inte igen dig längre,
frågan är om jag ens känt dig någon gång.
Du pratar om dig själv som om du vore bra,
bättre än alla andra.
Du berättar om ditt liv som om det vore en bok,
öppen för alla att läsa.
Du berättar om dina strikta åsikter om saker och ting.
Du är oemotståndlig och det spelar ingen roll vem det är,
för du, du kan din sak.
Jag vill bara att du ska veta att det är skitsnack.
Du är skitsnack.
Jag försökte ignorera, jag försökte skapa min egen bild.
Där stod de och pekade och berättade.
Men du känner ju mig, du vet att det inte rörde mig i ryggen.
Men nu påstår du inför andra att det var annorlunda.
Du är oemotståndlig och det spelar ingen roll vem det är,
för du, du kan din sak.
Jag vill bara att du ska veta att det är skitsnack.
Du är skitsnack.
Jag är trött på dig och ditt beteende.
Den här gången kommer jag inte till din undsättning.
Den här gången tänker jag låta folk få tro vad de vill.
För den här gången är det sanningen.
Du brukade vara min hjälte.
januari 8, 2009
Jag är otroligt rädd samtidigt som allt känns helt okej.
Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv,
kändes som om någon försökte såga av mig på mitten,
jag kall svettades och mådde illa.
Det var en hemsk känsla och jag vet att det är ett tecken
på att min kropp inte mår bra. Men jag vet faktiskt inte
vad jag ska göra. Jag vill inte riktigt veta vad som är fel,
samtidigt som jag vet hur viktigt det är att jag får reda på det.
Jag känner mig förvirrad och splittrad.
januari 6, 2009
Har blivit lite uppdateringar på sistone.
Har några inlägg som ska publiceras och de kommer inom kort!
Tiden bara rinner iväg och allt går så sjukt fort,
en av mina bröder, som snart är 6 fyllda får mig
att tappa hakan.
Han är så oerhört medveten om sin omgivning,
han vet exakt vad som pågår runt om honom.
Det är så man måste skratta lite för sig själv.
Varje gång jag ställer mig och röker så kommer
han fram och säger med överlägsenhet:
”Man ska inte röka, då dör man.” och sedan
”Vet du, att varje gång du röker så kostar det massor
med pengar!” ”Dina lungor slutar faktiskt fungera och
blir svarta om du röker” ”Men, sluta rök då! eller vill du dö!?”
Och detta är bara några få citat av allt han säger.
Han är sex år! haha.
Han kommer med liknande repliker om det mesta.
Och det går inte att lura den pojken,
min syster tycker om att retas med honom och hitta på saker,
så som att poliser skulle ha röntgen syn och kan se igenom
bilar osv. Men då säger han på en gång:
”Du ljuger och man får inte ljuga! eller hur då mamma?
Det finns ingen som har det,
man kan inte se genom varken bilar eller hus!
Ingen kan det, sådeså! ”
Han vet vad som pågår runt om honom och han är smart.
Jag vet att en dag, kommer han bli något stort!
Och jag är oerhört stolt över honom.
december 6, 2008
Jag vet inte längre vem jag ska tro på.
Alla säger olika och jag är så oerhört splittrad.
Jag orkar inte med det här skiten nå mer,
hela tiden vänder du på saker och aldrig är det ditt eget fel.
Alltså, jag förstår bara inte..
Jag kommer ihåg när jag var liten, då när jag hade en klar bild om hur livet skulle vara.
Jag trodde alltid att du skulle vara den person jag kunde vända mig till, alltid trodde jag att det var du som skulle skydda och ta hand om mig.
För ja, det är ju trots allt den uppgift du automatiskt tog på dig.
Du har gjort ett bra jobb, men dagar som denna känns allt så meningslöst. Jag önskar att du var den person jag förr kände, den jag förr kunde känna mig trygg hos.
idag känner jag dig för fan knappt.
Helvete vad jag saknar allt.
Varje dag önskar jag att du kunde förstå och se saker min sida.
Och varje dag inser jag att det aldrig kommer att hända.
Och varje dag tänker jag på hur mycket jag älskar dig.
FAN
december 4, 2008
Min julstress har ännu inte kommit.
Alla springer omkring som dårar på stan och är sjukligt stressad.
Själv tar jag gärna mig lite extra tid, för att ta det lugnt och njuta av de fallande snöflingorna. Det är vackert, oerhört vackert. Det får mig att inse att allt kanske inte är så illa trots allt. Den här staden är fruktansvärt vacker om vintern,
och behöver verkligen december månad handla om stress, mat, presenter osv.? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är den här månaden man borde ta det lugnt och se sig om kring. Många, för många, glömmer att se sig omkring och ta in omgivningen.
De skyndar från affär till affär,
för att kunna få den Perfekta julen.
Själv tror jag inte att materiella ting kan skapa lycka,
för mig är lycka att se mina syskons leende och höra deras små skratt om dagarna. Att få vara med när dom växer upp till människor med olika personligheter.
Det är underbart och det jag värdesätter högst.
december 2, 2008
Det är svårt att koncentrera sig.
Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu.
Vad vill jag få ut av mitt liv egentligen?
Vad vill jag göra som vuxen?
Vad är mitt mål i livet?
Det är svåra frågor och jag känner mig förvirrad.
Ibland känns det som om jag lägger alldeles för mycket energi
på småsaker, alltså såna där, du vet, små irriterande
”vardags saker”. Varför gör jag det?
Det finns oerhört viktigare saker jag borde ta i tu med,
kanske är det mitt sätt att hantera jobbiga saker,
som jag inte vill kännas vid.
Kanske, ja, det skulle kunna vara möjligt.
Jag vill ha min livsplan klar för mig,
jag vill veta vad jag vill och hur jag ska nå dit.
Jag vill ha något som driver mig framåt.
Fast, ja, kanske är det inte många i min ålder som har allt klart för sig, kanske är det inte heller många, i överhuvudtaget,
som har Allt klart för sig.
”Om vi hade tid att planera”