Sjuk i mitt hus.
Jag har sovit med ett fönster öppet.
pytte lite öppet.
Idag är jag jätte sjuk, min hals är helt förstörd.
Och jag kan knappt andas.
Kanske blir det lite bättre senare idag i alla fall!
Om inte, tänker jag bli arg eller något.
Jag har inte tid att vara sjuk! -.-
—
Den här dagen blir bara värre och värre.
Fyfan säger jag bara. Jag vill inte gnälla och tjata, men jag börjar bli så sjuuuukt less.
Huvudvärk och illamående har jag varit hela dagen också.
Gick iallafall och tog en glass efter lunch (Då jag egentligen skulle ha pluggat)
Och jag får ett samtal. Ett samtal som kanske var mer väntat än jag insåg just då.
Ett samtal där allt jag konstaterat de senaste månaderna fick bekräftelse.
Jag tänker inte gå in mycket mer på vem samtalet handlade om
men jag tror nog ”du” vet ganska väl.
Jag blir så jävla arg, jag ber aldrig om något och behöver fan inget heller.
men att bli behandlad som skit för att någon annan förtjänar
allt vackert i världen känns fel, så fel.
Det är bara gnäll och tjat, här behöver man inte ens lyfta ett finger,
för det kan ju någon annan så bekvämt göra åt en.
Men ändå är det vi andra som får ta skiten pga ditt jävla beteende
och ditt jävla begär efter mer..
Ibland vill jag bara slita sönder dig i småbitar och sedan spotta på dig.
Jag har gjort allt för att hjälpa dig och jag gör mitt bästa inom det mesta.
Varför kan man inte behandla alla människor jämlika,
eller åtminstone behandla dem som förtjänar det, bra.
Jag blir faktiskt inte bara arg, jag blir ledsen också.
Hur kan ni se mig på det sättet, jag menar,
vem bestämde att jag och ”de andra” är mindre värd?
Vi är trots allt en del som kom med på köpet.
Visa lite jävla respekt någon gång!
Blääää, jag skulle kunna sitta här och svära för mig själv hela dagen.
Men kanske är det lika bra att låta bli.
Leave a Reply