Du vet nog vad jag menar.
Jag tror närmare bestämt jag ser dig på att annat sätt idag,
än jag gjorde bara för en vecka sedan..
För jag trodde nästan du var på väg tillbaka
Men jag kan lova dig att jag idag vet svaret,
utan att behöva fråga.
Kanske borde jag vid det här laget veta vad som väntar.
Men tro mig, det gör jag inte, för nu har du svikit oss,
för sista gången.
Du tror du vet allt,
du tror du vet hur världen fungerar
Hur vi fungerar.
Du inbillar dig att det är vi som sviker,
att det är vi som stöter bort dig.
Att vi inte vill vara en del av ditt liv.
Du är arg, och jag ser hur dåligt du mår,
men trots detta tror du att vi inte vill hjälpa.
Kanske mest för att du inte vill ha hjälp.
Men jag vill att du ska vakna en dag och förstå,
förstå vad du gått miste om,
vad du kastat bort under alla dessa år.
Sånt som du aldrig igen kommer att kunna få,
det vi har som du saknar,
och som du heller aldrig kommer få uppleva.
Aldrig någonsin.
Förlåt mig, jag kan nog tro att det är mitt fel.
men innerst inne vet vi nog båda två,
att så inte är fallet.
Leave a Reply