Även den bästa kan göra fel.
Min dag har rent utsagt varit skit.
Trevlig morgon, sen så kom det där med kultur och idé historian upp igen.
Skulle prata betyg, jag berättar att jag lämnat in det jag skulle och därmed
får jag en blick som tyder på att jag är dum i huvudet.
Sen säger hon med ett hånflin att nej, det saknas en uppgift.
Okej ? jag förklarar då för henne att det var dessa uppgifter jag skulle göra för ett godkänt.
Först kommer skrattet av självbelåtenhet sen bryter helvetet lös.
Sättet hennes blick idiot-förklarar mig och trycker mig ner mot golvet.
Jag förklarar än en gång att det var detta jag fick utav henne.
Nej, då har jag minsann missuppfattat, då har jag minsann gjort fel.
mitt förklarande fortsätter ett par minuter tills jag inser att det inte spelar någon roll.
Hon har som lärare makten över mig och den använder hon med glädje.
Att man inte kan erkänna sitt eget misstag och bara acceptera, jag menar,
jag har varit öppen för att göra det som saknades
tills dess att hon inte kunde erkänna sitt eget misstag.
Jag frågade klart och tydligt om vilka uppgifter som skulle göras,
hon gav mig dessa och jag gjorde dem. Sen kommer hon och påstår något annat.
Dessutom sa hon flertal gånger att:
Nee, men nu tar du det lite väl känsligt, jag skulle aldrig begå det misstaget. Aldrig.
Inte nog med detta, så börjar hon babbla i att jag måste komplettera ett grupparbete,
som jag faktiskt inte hade varit med på!
Bullshit! jag var visst med på det, efter många om och men insåg hon att jag ju visst
varit det och skäms medan hon fyller i sitt papper.
Självklart kan ni inte förstå känslan, utan att ha varit med.
men hon fick mig att känna mig som skit, jag var värdelös. Tack för det!
Det sorgliga är att det inte är första gången.
Tidigare påstod hon att jag inte haft någon närvaro i överhuvudtaget.
Och samma blick och ord har kommit förr. Aldrig någonsin är något hennes fel.
Det känns lite som om hon kanske gjorde det med flit.
Men självklart är det jag som överreagerar.
Varför ska det vara så svårt att erkänna att man har fel.
Speciellt som lärare.. handlar det inte lite om att ge och ta,
hade jag fått ett respektabelt svar tillbaka, hade det inte slutat så här.
Det är ju från första början inte jag som har gjort något fel.
Jag frågade klart och tydligt om det var alla uppgifter som skulle göras för att få ett godkänt.
Neeeeej, det hade jag minsann inte gjort.
Leave a Reply